johannapetersson

casey-ponken!!! Imorse var pappa och han ute på en vanlig morgonpromenad. Sen skulle de gå och hämta posten och först stack Casey ner till vägen men pappa kallade på honom och han kom tillbaka till pappa som berömde honom. Sen fick han vittring och sprang i full fart rakt in i tåget. PANG! Och sen fanns han inte mer. När Casey får för sig något så fullföljer han det. Typiskt att det var ett tåg ivägen imorse...o nu är vi lessna och saknar honom. Kanske särskilt William och Pappa som var Caseys bästa kompisar. Som en nära vän till familjen sa: Casey dog som han levde. Det stämmer verkligen! Han körde fullt ut. O nu när han hade blivit en vuxen fin hund som var mera lugn och trygg så var det en fröjd för alla att äta mat hemma hos mamma och pappa utan att Casey hoppade upp och slukade vad han kom åt. Klipsk hund som hade strategier för att ta mat från borden, öppna dörrar och jaga med husse. Han hade blivit duktig. Jag hoppas att det sista han tänkte innan han blev överkörd av tåget var: Jag är husses bästa jakthund någonsin!!! Det är kanske Caseys förtjänst att Kilroy och och Teddy finns för när Casey var bäbis och blev lämnad av pappa innan jobbet, kom han till mig på snickaregatan kl sju på morgonen och förde fullt liv så att man vaknade. Då föddes tanken hos Markus att skaffa ena vildingar....ja Casey fanns av flera anledningar och älskad var och är han! Nu ligger han begravd med katten Doris och marsvinen Alvin och Zimba, varav en han bet ihjäl....haha, han VAR galen som sagt! 16 december är Caseys dag, för evigt!