johannapetersson

sitter i min lägenhet vid mitt alldeles för trevliga matbord, det är runt men jag har ändrat lite. Det finns fyra stolar som är hårda för rumpan, därför får man sitta på en kudde. Jag skriver ju mycket strunt men tänk vad bra man mår när man är stolt! Över sin lillebror, eller barndom, val man har gjort och inte gjort, tankar som man har tänkt och agerat efter osv. Sen finns det nog så mycket som man inte är stolt över, säkert mer om man letar riktigt noga. Psykologiska studier visar ju att man noterat mer negativa saker i sin omgivning än positiva. Man får alltså gå emot sin natur och övervinna det negativa med det positiva. Visst är det en gammal klyscha men klyschor har lång väg till mitt hjärta. När man tittar på filmer som saving private ryan eller band of brothers eller läser dolly partons självbiografi så funderar man lite extra över sitt minne. (har oxå nyligen gjort en tenta ang. bland annat vårt minne) Är det förvrängda nuet mindre sant än det faktiska ursprunget? Att ta med sig ett minne och samtidigt förändras betyder att minnet förändras. Omöjligt kan jag annars ta med mig minnet! Eller så får jag sluta utvecklas, vilket kan bli svårt. Det blir "halvfalskt" när tiden går helt enkelt. "Halvfalska" minnen gör vi böcker och filmer på, berättar för våra barn, vänner och psykologer. I sin tur tolkar vi vårt minne vid en snarlik erfarenhet och ursprunget ändras igen. O igen o igen o igen. Ska vi ta med oss minnet så får det aldrig ursrungsform. Skulle vi veta ursprungsformen utan förvrängning så skulle vi kanske aldrig kunna vara stolta, det negativa skulle kanske ta över. Vår instinkt att komma ihåg det positiva eller vända det negativa till det positiva (med förvrängning mha tiden och personlig förändring) hjälper oss att överleva. Och bli så stolta så att vi spricker!

Barn alltså! Snöar ofta in på den kategorin av människor men de är fina o facinerande. Nu får man ju nöja sig med att kolla på skrattande bebisar på facebook som "tillhör" mina vänner men tänk när jag har en bebis. eller två. Man kanske inte kan föda något eget men hoppas. Skulle vilja ha en bebis här o nu som jag kan ta hand om. Jag skulle ge den så mycket kärlek, stackars krake. Jag skulle kväva den me pussar kanske eller titta sönder den. Tänk hur starkt ett modershjärta kan slå! Klara, modershjärta! (skoja) stackars män på ett sätt, men inte på ett annat. De kan minsann inte föda barn, tänk på det ett tag! Om jag hade en bebis nu så skulle den nog sova men om d va dag så skulle vi gå långa promenader o titta på de nya lampkulorna vid ån, det är så himla vackert o bebisar gillar ju ofta lampor o saker som lyser, så himla fint! det är ju löljigt fint egentligen! pratade ganska nyss me min vän om livet, plugg o gifta o bebis o båda vill ha bebis nu, först av allt. starka moderskänslor än en gång. well! nån slags motta får det vara, jag har ju ingen barnvagn o bara några kronor att stilla min egen hunger med. Jag behöver väl äta dubbel så mycket om någon ska suga ur all energi ur tuttarna...rätt sjukt. O sen vill jag ju att mitt barn ska ha goda gener o det fixar jag inte helt själv o inte me vem som helst. vakie pakie johanna. men d vore fint. puss o lördag