johannapetersson

ja precis. snö och vinter. äntligen för en del, jaja va gör man för andra, pest! och pina! för ett par riktigt bekväma typer. En del av livet här i sverige säger jag. Ibland pest o pina o ibland äntligen. visst. gillar detta med ljusbelysning dessa tider, verkligen. kanske inte i olika färger men allt glittrande här o där. o i köket på äldreboendet idag fick jag syn på en liten belyst kyrka som va den årliga juldekorationen. Först tänkte jag på min kära barndomsvän som hade en sån i sitt rum kring juletid, sen tänkte jag på att det är rätt fin juldekoration om det finns fin juldekoration. En kyrka, bland julkulor och tomtar o bockar o hjärtan o skumtomtar o jag vet inte allt. En kyrka en kyrka en kyrka. En symbol för nåt stort. Vad jag minns hade jag ingen sånhär reflektion eller reaktion när den stod i min bästis rum, jag tänkte kanske. Kyrka som i: där ska vi va på skolavslutningen..för det va en sån vit med torn och kors högst upp lixom.

Idag va jag på promenad och då kom d massa snö, stora stora stora snöflingor! Åh så vackert och fint de föll! Självklart vill man att de ska stanna då så det kan täcka all mörk och lerig mark men det är för varmt idag, ännu inte på minussidan. Men jag kan vänta en stund till. Vet ju inte vem denna blogg skulle tilltala men om man läste förra inlägget så klagade jag ju lite på mitt ben och då kan jag meddela att jag gått förbi klagofasen för igår va jag hos läkaren och hon tyckte att jag skulle börja jobba o gå promenader igen, då sken jag upp som solen o har nu hunnit med båda grejorna! O gissa vem som kommer imorron, den lilla lilla bebisjycken. Så fin och söt och liten, min lilla bebis. Han ska lära sig att åka hiss och så kan han ju sova när jag pluggar lite, och bajsa på mitt golv ibland, ska blir så härligt. Plus att jag nästan blir gråtfärdig över min far som hjälper mig ur mina tonårstrubbel, sicken en va! tjipp o hej

okej jag ger mig på ett novembrischinlägg. det finns ju en viss risk för att det blir en negativ betoning på det hela men jag kan ju börja med det negativa så blir det ljusare och bättre, går lixom från härlighet till härlighet you know. mitt ben har fortfarande inflammation i sin muskel vilket får mig i pysykisk obalans. jag kan inte jobba, inte dansa, inte gå promenader i novemberljus, nothing! stackars mig va? kan bara sluta tänka på mitt ben när jag läser mina psykologiböcker så då kan ni ju ana hur ofta det är. (nu:positivt) men det bra är att filip kommer hit ikväll! han ska prata med sitt passionerade hjärta om mission och jag ska lyssna mest! sen imorron ska jag till sturefors och träffa familjens lilla nya bebis, cesar eller casey eller vad han ska heta, vovven! Jag kommer nog vara rädd o reserverad som jag brukar när jag träffar små ivriga valpar som vill bita mig på skoj. Jag tycker inte d är så kul men de fattar ju inte. Jag blir kanske totalt charmad o bjuder på lite nafs på mina fingrar, kanske. Ska oxå vara barnvakt imorron o ta hand om kussisarna, barn hanterar jag med större självsäkerhet, tro mig. så trots allt så gnistrar november till även för mig! tjo o tjimm alla novemberdiggare!