johannapetersson

vad säger nu den lilla sagan om miss och mr? vill miss stress sätta mr slapp i finkan eller varför kollar hon så konstigt på honom? de som går motströms och provocerar med sitt icke-görande icke-effektiva, icke-tränande, icke-produktiva, icke-tillgängliga, icke-sociala, icke-bantande, icke-resande (till thailand då..), icke-ekologiska, icke-bloggande tääääänk borde få en klapp på axeln!!! det är bara mode! det är inget som består! hyckleri! den som håller i kärnan av livet borde hyllas och få fler klappar på axeln! icke-johanna att bli upprörd över just detta denna natt men kom igen! bättre kan vi! detta är vår tid, se förbi den ibland och tänk långsiktigt på flera plan i andra dimensioner, johanna! jag fördömer tyvärr stressade människor, det är kanske sämre än att vara en men hur länge ska vi gå runt och leta lycka i allt bullshit??? Jag bara undrar när det blir mode att ta vara på livet eller är det det vi tror att vi gör? Men har miss stress redan hittat lyckan så kan mr slapp bara tycka synd. Men är det verklig lycka?

Jag har en ny favoritlåt, se ovan. Det verkar ju som att jag bara lyssnar på anna o d gör jag ju typ men. Jag lyssnar om o om igen. Någon tycker den är sorglig,kanske för att man hör en stor trumma i bakrunden genom hela låten och den är långsam och går i moll (gissar jag) Men jag tycker inte att den är sorglig direkt. Den är vemodig men inte sorglig. Den känns som en perfekt låt efter att man har kommit på nåt. Man har gråtit för det ofta och länge men nu gör man det inte längre men man kommer ändå ihåg precis hur man kände när man grät och var förtvivlad. Typ så. Den-fasen-är-förbi-men-det-kommer-en-ny-fas-av-mycket-känslor-låten. :)Känslorna är i den senare fasen mer kontrollerade och saker är lämnade i oförstånd och ovisshet men man har tagit med sig lärdomar som man har nytta av i sitt nu. Det ligger i sin lilla ryggsäck o skvalpar när man är ute o vandrar.

Läser en stört bra bok nu. D borde vara lag på att läsa den typ. Jag är kanske inte den första att tycka så och tipsa men ändå, Owe Wikströms "Långsamhetens lov". Den är obeskrivlig, bara läs! Jag blir nästan förälskad i Owe, too old for me? Eller blir jag kär i livet kanske.

De har ju dragit igång nya fräscha dokumentärer på femma kl 21 på tisdagskvällar. Idag handlade det om de som vill föda sina barn hemma. SÅ, vad tycker vi om det? En av de som födde verkade helt peaceful i en liten bassäng hemma, hon skrek inte ett dugg och inte bebisen heller när den väl kom ut. Det såg faktiskt skönt ut, om det är så skönt som det såg ut så skulle jag oxå vilja föda hemma. Men kanske inte i en bassäng brevid min tv och soffa när mannen sticker upp en filmkamera mellan benen och allt det. Det skulle vara lite vackrare miljö, typ en stor gammeldags säng ute på landet, helst på sommaren så att man kan öppna ett litet fönster när man blir svettig, jag har en tydlig bild framför mig. Utan filmkamera helst. Det är ju väldigt naturligt att föda i sitt hem. Födseln är ju en del av livet, kanske inte vardagen men fint att det sker i en vardagsmiljö där man sen ska tillbringa mest tid i livet, inte på sjukhuset förhoppningsvis. Sjukhus är sterilt och tråkigt, inte konstigt att man ligger och är stressad och orolig när man ska föda, det är ju fult. O så kommer fullt me okända människor in och de ska vara de första att hantera den nyföda lilla varelsen. Det kan ju vara så att man har diskuterat i månader med barnmorskor o yadda yadda hur allt ska gå till men när väl barnet ska ut och allt går fort o är stressigt så finns det ingen som bryr sig så mycket om sitt barn som föräldrarna, resonerar jag. Men lugna allesammans, jag föder förmodligen på sjukhus. Men tänk! Jag kan faktiskt förstå!

http://www.expressen.se/kronikorer/1.1458401/marcus-birro-handerna-skakar-nar-jag-klipper-navelstrangen

Idag köpte jag fina, stora, billiga goda semlor på gyllen cafét. Jag och Mackan kom överens om att påsarna var himla fina oxå. Va en trevlig känlsa att köa på ett bageri, kändes som 50-talet eller nåt. Man kan ju alltid låssas. Försöker just nu att få kontakt me folk på msn men vad är det med alla som är upptagna och inte vid datorn, bullshit tror jag. När blev det så coolt? Att vara frånvarande och busy, det är väl den värsta synden av dem alla? men men. Imorron kommer den här stunden då jag har seminarie med min psykologikurs. Jag sitter som vanligt o känner in, nickar och mmmar, ser smart o eftertänksam ut sen slår jag till och låssas som att jag fattat galoppen med personlighetsteprier lååååångt innan kursen ens började. Jag vet dock inte hur trovärdig jag är. Folk kanske går hem o utvärderar mig med sina vänner och familj och säger rakt ut att den där Johanna suuuuuuuuuger! Probably. Ursäkta att jag tar så mycket bloggtid i anspråk till just mina seminarier men det mina små vardagskriser. Ni ska se mig när jag sitter och skriver..det blir några rader bajs bajs bajs bajs och sen skriver jag något genomtänkt som är kopplat till litteraturen, not! Jahopp, fick enn annan härlig feeling idag. Längtar till sommaren och allt häng på duvan, har just köpt nya jobbskor som är blommiga, dom kommer nog göra susen tills dom är lite bruna o ja ni vet...

tillbaka i linköping på snickaregatan. det är mysigt att komma hem till sitt hem. stockholm i helgen var awesome iofs! Jag o malin skaka rumpa som aldrig förr o vi åt jättegod mat. Sen var jag o Malina på cirkus o kolla på anna ternheim, det var asbra o vi satt som två små porslinsdockor o klappade o njöt o klappade. det kändes som att jag skulle kunna klappa sönder mina händer när jag ville se henne köra extranumret! o d va så fint o hon har en konstnärlig själ som sa till mig att ta fram allt o leva leva leva. En kul grej va ju när hon kom av sig när vi klappade ihjäl oss när hon börja spela shoreline...malina o jag diskuterade ett tag om d va medvetet eller inte. men sen när hon hade spelat fel några gånger o ursäktat sig artigt o gulligt några gånger så tippade ane bruuuuun in på scenen o de duettade, det blev en fest! fest bäst fest!

Jag, en fredagkväll, framför let´s dance. Jag är visst himla folkkär och svensk o sådär. Gillar mest programledaren daniel/vid (?), hans humor klickar me min personlighet tror jag. Tjejen är helstiff.(carl-jan kommer me igen!!) men hur som helst så skulle jag vilja bli känd för att bli frågad om jag kan va me i let´s dance, d vore värt lite kändisskap. Kul tror jag. Va typ naken i tv och skaka rumpa. (hoppas kitty åker ut, hon är faktiskt inte rolig) På tal om dans så kom jag på en grej på friskis o svettispasset idag. Det är ju en enda stor krog! Jag föreställer mig de i 40- 50-årsåldern hur de rockade fett på krogen på 70- och 80-talet. Så go föreställning! Vi bytte dock ut alkoholen till vatten, körde järnet o va kul d va!!! Energichock! (Kitty är kvar...:()

Igårkväll va jag lotta på bråkmakaregatan ett tag för att jag hade så ont i ryggen!!! Nu ska jag ut o vandra i snöstormen, så kan jag låssas att jag är ute o fjällvandrar...kanske. puss

blogging in tha onsdagkväll! blir lite sur över att jag inte kan kommentera alla bloggar, brukar få problem me blogspot men läser så sjukt mycket bra bloggar, blir alldeles lyrisk! Oftast pga av personen som ligger bakom själva skrivandet, alla tuffa tankar om livet och alla glada livstjut. Man är ju inte ensam om det som händer i livet, FLER observerar sin omvärld och det är ju bara så skönt med samhörighet! Vare sig det är negativa eller positiva upplevelser och tankar. Läser gärna annert.blogspot.com,malinlinnéa.blogspot.com,klarajunvik.blogspot.com, ennymorgon.blogspot.com, markuslowemo.blogspot.com och blondinbella SÅKLART! Sen alla de coola tv4-bloggarna, mfl mfl mfl. nu har jag gjort lite reklam oxå!