ansiktsböcker

jag undrar varför alla datasalar alltid är äckliga. tänk efter, eller hur?

however, här sitter vi o mailar och msnar och facebookar, de nya begreppen är superkusliga igentligen. Facebook känns föresten helt sjukt kusligt. En i min klass känner sig fast (inga namn nämnda) o jag kan förstå precis vad hon/han menar. Man upptäcker att sin omvärld är ännu mindre än vad man trodde, jag menar, man vet att den är liten. Jobbiga facebookinsikter. Man vill ju ha en stoor värld. Sånt kan ju va viktigt o så.

Idag såg vi på en kuslig film oxå. Den va inte lycklig och inte sorglig, men kuslig och bra. Den var djup och vid som havet. Stor helt enkelt. Så som d ska va. Jag tyckte såklart synd om killen men d va heller ingen tycka-synd-om-film. Påtaglig tystnad efter den filmen må jag säga.

En grej till är att jag brukar va trött nowadays, lite suck för d.

folkhögskola

sen gick vi till affären, sen spela vi biljard, sen såg vi på film, sen skratta vi, sen diskutera vi, sen åt vi, sen fika vi, sen såg vi film igen, sen sjöng vi, sen sov vi, sen datasala vi, sen fika vi igen...

ja, that´s the way i live my life här. trivs! liljeholmen är bra! Ikväll hade vi öppen scen för första gången, troligt är att musikarna kommer uppträda oftast, mig gör d ingenting. Alltid trevligt me musik, eller så är d trevligt för att andra delar me sig. En skåning sjöng några trevliga melodier till piano, själv, han va modig. Johannes i min klass läste dikt, oxå modigt. Bananerna o äpplena spela blus (fast musikgenren) o sen spela nån trädlåten. Den va finast, mer trädlåtar.

Nu ska jag typ sova, imorron mera bibel o mera folkhögskoleaktiviteter ni vet.

RSS 2.0