johannapetersson

Här sitter velmajja och funderar över livet som spelar henne små spratt då o då. Hon har inte bestämt sig för om det är roliga eller tråkiga spratt. Det hänger inte på henne, eller gör det det? Inget vet hon! Hon tycker att allt kvittar och har tappat motivationen och den lilla glöd som brukade flamma till. Var det drastiskt skrivet kanske? Det vet hon inte heller! Hon bestämmer inte över sitt liv och hon har ingen aning om vem som gör det heller. Hon undrar varför saker o ting ska vara så komplicerade och om de är så det ska vara. Hon undrar oxå varför hon jämt går på de där trixen, att hon inte lär sig. Hon tycker att hon är patetisk men det gör inget, för det är alla runt omkring henne oxå. Hon skriver oläsliga bloggar och klagar på vädret. Hon spekulerar om framtiden och sina drömmars mål. Hon vill visa sin ärliga reaktion på livet och gör det ibland. Hon är arg och frustrerad för tillfället, särskilt för att hon inte kan skriva så bra blogg som henne.

Söndag med möte i ryttis, ommublering i rummet och dans. Jag är lite hungrig men känner matoset! Har söndagskänslor men anar att det kommer en morgondag. Det har vart en lugn, skön och inte minst kravfri helg. Jag behöver fler sådana! Veckorna blir bättre, jag blir klokare och gladare vilket inte bara är bra för mig själv. Vilken insikt!

Jag har inte mycket mer att förmedla. Var ärlig mot dig själv och andra och erkänn att det inte angår dig. Jag vet att du ändå inte är det föga intresserad och om så vore skulle vi ju kunna ses på en kopp te. Blogg och andra elektroniska kommunikationsmedel är ju värdelösa! Jag är en av alla dem som...ja, listan kan göras lång. Vi är alla bara en droppe i havet, varken mindre eller större. Vi är inte särskilt speciella någon av oss, bara förtjusande unika! Vi vill göra oss förstådda och synas, det finns ingen trygghet i en ensam människa. Ju mindre vi ser varandra dessto mer måste vi hävda oss. Kommunicera och älska i ärlighetens namn!

Det finns bra musik, sen så finns det bra musik, och det är inte samma sak som att all musik är lika bra


...glider över golvet och försvinner bort i glittret ur glaset och bort från mig

Så det så!

hopp, så ska man uppdatera sig själv...eller nån. Det är söndag och jag är trött. Idag har jag sett på hockey o mitt intresse för den sporten har höjts från 0 till 10. Tack! Sen så är jag ju klar med mitt projektarbete o det jag har lärt mig är att det inte är värt att slita för något så mycket! Man går bara massa steg bakåt i sin personliga utveckling! Dumt gjort Johanna! Min jobbigt pedentiska sida har kommit fram (igen) o jag vet inte hur jag ska få bort den! Sen så har jag dubbel körlektioner imorron. Hurra för motor- och landsväg! Sen så är jag proppmätt av tacopaj! Sen så vann Carola finalen! Vem kunde tro nåt sådant? O så är det snart vår, sen så längtar jag till Åre! O sen så är jag flummig...tack för mig! (andas...)Ingen vet vart vi går!!!

Ibland blir det bara för mycket och klandra mig inte för att jag inte orkar. Jag förstår det inte själv och vill inte förstå heller. När man kommer till den gränsen måste man ge upp, det finns inga genvägar eller sidospår. Det som behövs är svaghet och tid och den kan man ge utrymme för, helt klart! De små sakerna får bli stora och de stora sakerna små. Jag har ingen annan lösning och ge dig på att jag kommer vara envis och kämpa för det jag vill! För att inte egoismen ska bli störst har jag valt vissa tillfällen att andas och där kommer hänsynslösheten in. Det är den som vi båda vet existerar utan att bry oss om och vi förmår oss inte ens att tänka på vårt handlande, inte ens tystnaden. Den förblir evig. Jag trivs, du trivs, vi trivs!