johannapetersson

mamma min mamma, mamma mia, mamma anita. idag pratade jag i telefon med min mamma, det är oftast härligt, mamma är hemma, mamma är trygghet. vi pratade om min mormor, hennes mamma, som är sjuk. mamma berättade att hon har bokat en helg på hotell och spa åt oss tre+ moster på mors dag, jag hoppas mormor orkar och jag längtar i så fall. hur kan man bry sig om så mycket skit frågar man sig ibland!? skandalöst värdelöst blir mycket som man lägger sin energi på. Man kan oxå lägga mycket energi på att ångra....åh varför brydde jag mig inte mer om min cancersjuka mormor ÄNNU MER när hon väl levde...till exempel...jag tror att jag har lärt mig att inte ångra så mycket...jag tycker fortfarande d är svårt att inte ångra men jag är en bättre ångerska. men, vad vet jag. jag kanske ångrar mig en dag för just d....eller nåt helt annat, som jag redan ångrat en miljon gånger eller ännu inte känner till. självklart kommer jag fortsätta att fylla mitt liv med ånger, värdelösa ting, lögner om mig själv (både inför mig själv och andra) Jag kommer aldrig mer lita på folk som johanna 17 år och jag kommer inte låta vem som helst dominera mina tankar. Mitt äldre jag tar form och en del saker i mitt liv verkar så hopplösa och obegripliga för mig att de blir d mest betydelsefulla i mitt liv. Det jag inte förstår blir mitt allt! Det enda jag kan andas igenom och finnas till igenom på riktigt.