johannapetersson

det ville jag aldrig tro. det trodde jag aldrig. detta trodde jag aldrig. nu tror jag lite. men inte helt. jag sitter fast i min soffa och undrar hur? hur? hur? jag vill skratta för att jag är 21 o ung, liten o lätt som en fjärt. det är ändå komiskt. jag kan nästan ta på tiden. gud skulle kunna komma ner med långt hår och skägg på ett moln och jag skulle inte tro, bara skratta. orka mest orka längst orka över huvudtaget.