en sån som läser poesi o lyssnar på jazz, går i solglaögon oftast och hänger på café, åker taxi, shoppar parfymer mm

jag måste säga att jag kände mig mer sofistikerad förr. typ som känd, fast för mig själv. inte cool o häftig rent öppet bara lite mer viktig typ. jag planerade och drömde mer, eller annorlunda iaf. jag tyckte omöjliga saker va möjligt för mig just då. jag vet inte om d är bra eller dåligt. håna mig om du vill, epok mestadels passerad. jag levde mig in i olika roller mer, o sen va jag den jag tänkte att jag va. jag minns d som en rolig tid. det kan vart så att jag va lite viktigare förr. jag har inte så många missions nu, mest att finnas. jag tycker att det är svårare att finnas nu än vad jag tyckte förr, då reflekterade jag inte över det heller, sofistikerad som jag va. jag kan dock fortfarande önska att jag är från taiwan o går o handlar färska grönsaker i nån by me höga berg, or something like that...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0