johannapetersson

Jag ska alltid överdriva och hålla på. Det blir så tråkigt att lyssna har jag märkt. Jag får krupp på när folk gör det, troligtvis för att jag ofta själv går i det diket. Man blir lixom inte trovärdig för fem öre. Super-dunderglädje blir lixom halvkul och halvkul blir super-dunderkul eller super-dundertråkigt. Det tar på både mina och de jag kommunicerar med(s) krafter att vara överexalterad, ingen är lixom nöjd. Jag vill inte använda mer drastiska ord än att det är onödigt och tråkigt.

Får man lov att tala om för bloggen att det här har vart en riktigt bra dag?
-Jaaaa, det fåååår du (saltkråkan)
Det har varit en sådan dag som man tror att man kommer minnas lite längre än vissa andra dagar. En av  dom som man kommer ihåg om ett par år och säger "ja, juste. den dagen! det va väl 2006, nån gång i början av maj har jag för mig...kanske en tisdag typ"

nämen skulle man lägga ner att överdriva, snacka johannska på bloggen och soooova?
-Juste, det är jag som bestämmer.

Inte ett enda utropstecken!