johannapetersson

Ibland blir det bara för mycket och klandra mig inte för att jag inte orkar. Jag förstår det inte själv och vill inte förstå heller. När man kommer till den gränsen måste man ge upp, det finns inga genvägar eller sidospår. Det som behövs är svaghet och tid och den kan man ge utrymme för, helt klart! De små sakerna får bli stora och de stora sakerna små. Jag har ingen annan lösning och ge dig på att jag kommer vara envis och kämpa för det jag vill! För att inte egoismen ska bli störst har jag valt vissa tillfällen att andas och där kommer hänsynslösheten in. Det är den som vi båda vet existerar utan att bry oss om och vi förmår oss inte ens att tänka på vårt handlande, inte ens tystnaden. Den förblir evig. Jag trivs, du trivs, vi trivs!