johannapetersson

Nu äter jag piggelin och tänker. Det va ett tag sen jag gjorde det så jag tänkte att det va dags. Syftar både på glassen och tänket. Men tanken va att jag skulle tänka en tanke, o så kom jag o tänka på en tanke som jag inte skulle tänka. Alltså, jag hade tänkt att tänka på en sak som jag borde tänka på men sen dök det, helt ofrivilligt, upp en tanke som jag började tänka mer på. Sådana tankar tänker jag väldigt sällan. Det är en tanke som man inte kan undgå om man lever. Det blir kafkastämning och inga andra tankar spelar roll. Bara den tanken att man aldrig ska ta livet för givet.

Never say never