johannapetersson

Jag vet inte om tiden är mogen för ett nytt blogginlägg men jag gör ett försök. Nu när jag börjar komma tillbaka till verkligheten så hör ju bloggen till den. Ibland ser man en värld som verkar större än sin egen, ibland ser man en värld som verkar mindre än sin egen, till slut inser man att det är samma värld. Där är jag nu och det är tråkigt och nästan livlöst. Om nu tid existerar så kan man inte göra så mycket åt att den går. Det känns som den springer värsta fort nu. Typiskt! Undra vad som är värst? Att längta bakåt eller framåt i tiden? Jag har vant mig vid att frågorna ofta borde förbli frågor men det känns inge bra för det. Sagor är igentligen det ultimata! Jag som trodde att jag va askungen! Jag är så trött på att vara en reflekterande svensk. (försök inte säga emot)

adjö passion