johannapetersson

Ursäkta att jag skriver så mycket blogg men jag måste få uttrycka mig! Jag blir helt tokig av skönheter i livet. Jag träffar på det i alla dess former hela tiden och kan inte sluta facineras. Det får mig att vilja skriva och skratta! Trots att allt och alla i min närhet flyttar på sig så gläds jag. Jag står ju stilla om man jämför men jag tror det rör sig lite ändå. Jag vandrar långsamt som sagt. Imorgon och många dagar framöver så kommer jag cykla till ica på mammas lila cykel, stiga in i affären och stanna där ett par timmar. Jag kommer prata om blommor o pengar o dagis o hawaii o vädret. Trots det så gläds jag. Är det inte ganska fantastiskt med livet ändå?

Jag önskar er tillräckligt!