Denna dagen, detta livet
Kom ihåg att det här bara är ord på tankar. Mycket subjektivt. Granska noga!
Den dagen som vi kallar söndag och då himlen är grå. Den dagen då slutet är ett faktum och hejdå ett återkommande ord. Ses snart, om ett tag eller aldrig mer. Vi kan inte planera mer än att vi säger hejdå nu. Det är presens som gäller. Den dagen då den sista droppen ansträngning har kramats ur och kroppen suger åt sig vatten och luft som aldrig förr. Den dagen man frågar sig själv vart man har gått och vart man är påväg. Den dagen då man letar febrilt efter vägskyltar och vägvisare eller åtminstonde en hållplats som man kan stanna vid. Fruktpaus eller vad som helst! Chansen är ju stor att man svänger in på fel väg en dag som denna. Först var det dörrar, nu är det vägar. Vad kommer härnäst? Vägen är evig, utan början och utan slut. Och där vandrar vi. Den dagen då man vandrar långsamt...
